Tankar om att tänka

tänkare

Tankar. Att tänka. Fundera. Filosofera. Finns det något mer komplext, fascinerande och fantastiskt än detta? Det är svårt att egentligen sätta ord på vad en tanke är för något. Det kan vara en flyktig tanke, som försvinner lika fort som den kom, eller en molande, gnagande tanke som kräver vår fulla uppmärksamhet. En del tankar tänker vi inte ens på att vi tänker, medan andra gör oss fullt medvetna om vad som pågår, vad vi tänker, anser och så vidare. Kan man egentligen sluta tänka? De som mediterar påstår att de hamnar i ett tanklöst tillstånd, stämmer det? Är det inte just våra medvetna tankar som särskiljer oss från djuren? Eller tänker kanske djur också, fast på ett annat sätt? Och hur skiljer man egentligen tanke från dröm och verklighet? Den verklighet vi upplever är ju helt baserad på våra sinnen och tankar som tolkas av vår hjärna. Vad är egentligen sant och vad är våra tolkningar? Finns det ens någon egentlig sanning? Som ni märker, det här med tankar är en hel vetenskap – och helt klart något att tänka på!

Livets stora frågor

Något som de allra flesta, om inte alla, någon gång tänker på är vad som kan kallas ”livets stora frågor” – existentiella, djupa frågor som till exempel…

  • Vad är meningen med livet?
  • Var tar rymden slut?
  • Vad händer med oss när vi dör?
  • Är vi själva i Universum?
  • Är vi skapade av någon? Vem, i så fall?

Dessa, och liknande, frågor kan göra även den mest logiska, klarsynta personen förvirrad. En del menar sig ha funnit svaren på dessa frågor, kanske i någon helig bok som Bibeln eller Koranen, medan andra menar att vi aldrig kan få svaret på dessa frågor. En del människor tycker om att fundera och filosofera kring sådana här frågor, ensam eller i grupp, medan andra inte alls vill ägna dessa frågor någon tanke, av olika orsaker. Kanske man är rädd för svaren?